Ljudstandarder SS 25267 och SS 25268
Byggföreskrifterna, BBR, hänvisar till ljudstandarden SS 25267 när det gäller ljudkrav på bostäder. Standarden väckte intresse i byggbranschen när den kom, eftersom ljudisolering är en svår konst som både kräver kunskap och erfarenhet.
I utgåva 3 (2004) av ljudstandarden har ljudkraven anpassats så att de fungerar bättre för olika typer av byggnadsobjekt. Bland annat har dörrkravet till bostäder formulerats om och mildrats. Dessutom är kraven formulerade så att de objektiva värderingarna anpassas bättre till upplevda ljudstörningar.
Även andra lokaler t ex kontor, sjukhus, skolor, hotell och liknande omfattas av krav på ljudisolering. Här gäller standarden SS 25268 som riktmärke i projektörens arbete.
Ljudklasser för bostäder och lokaler
Utgångspunkten i standardens klassificeringar är ett vägt reduktionstal. Klassningen sker i A, B, C eller D-klass där A är den bästa. Enligt BBR motsvarar klass C, de minimikrav som ställs på en nybyggd bostad i Sverige – och med varje steg uppåt eller nedåt förändras klassningens krav med +/- 5 dB.
Klass A motsvarar hög ljudstandard men det kan ändå förekomma att enstaka personer kan känna sig störda av ljud.
Klass B är ett vanligt mål för bostäder och lokaler och motsvarar tydligt bättre ljudisolering än klass C. De boende/användarna ger normalt ett bra betyg på ljudmiljön i en sådan lokal.
Klass C som svarar mot minimikrav enligt BBR är utformad för att ge tillfredsställande förhållanden där en liten andel (<20%) av boende/användare blir störda ljud.
Klass D används i undantagsfall och kan accepteras då klass C inte kan nås. Vid tex ombyggnad eller om andra tekniska faktorer förhindrar att klass C nås.
Räknesättet med vägda reduktionstal innebär att ljudisoleringen måste kunna dämpa alla frekvenser inom mätområdet. En enstaka frekvens som släpps igenom drar ned hela reduktionstalet. Dessutom tar man speciell hänsyn till skydd mot lågfrekventa ljud, t ex bastonerna från grannens stereo.
|
