Över 25 år på Daloc.

Tobias började på Daloc i slutet av maj 2000 och har nu varit här i över 25 år. Under tiden har han hunnit gå från maskinoperatör till programmerare, vidare till produktionsteknik och i dag är han gruppchef med ansvar för CNC-operatörer.
Här berättar han om varför han har stannat, vad som gör jobbet roligt och varför Daloc är en trygg plats att utvecklas på.

Vem är Tobias?

Jag är 46 år gammal. Bor i Lyrestad, en by som ligger ca 15 km utanför Töreboda. Där bor jag tillsammans med min familj. 

Hur länge har du jobbat på Daloc?

Jag började på Daloc i slutet av maj år 2000, så det är 25 års jubileum i år. 

  • 1
  • 2
  • 3
/3

Och du har haft olika roller inom företaget har jag förstått?

Ja precis. Jag började som maskinoperatör på ett av flödena här ute. Efter 5-6 år blev jag programmerare och sedan programmeringsansvarig. Därefter fortsatte jag att arbeta på produktionsteknik med CNC som ansvarsområde och nu jobbar jag som gruppchef med ansvar för CNC-operatörer.

Du verkar trivas.

Jag trivs väldigt bra här. Det är varierande arbetsuppgifter och jag har fått utvecklas mycket under de senaste åren. 

Vad har fått dig att stanna på Daloc?

Det är dels utvecklingsmöjligheterna som finns här, samtidigt som det är en väldigt trygg och välmående arbetsplats. Vi brukar faktiskt säga; till och med när det går dåligt, går det bra. Det är roligt, och säger mycket om företaget. 

Det är jättekul att jobba här. Som tekniker finns det alltid roliga och häftiga projekt att arbeta med.

Vad är det bästa med Daloc då?

Det är nog att man har möjligheten att utvecklas, både som människa och i sin yrkesroll. Men också tryggheten. Jag upplever att man betyder något här, och att jag har det mandat som jag behöver för att utföra mitt jobb på bästa möjliga sätt. Det känns bra.

Vad skulle du vilja säga till personen som funderar på att söka jobb på Daloc?

Att det är jättekul att jobba här. Som tekniker finns det alltid roliga och häftiga projekt att arbeta med. Vi är ganska modiga och vill och vågar investera för framtiden. 

Foto: Georg Mack
Foto: Georg Mack